in Uncategorized

Soundtracket till mitt liv

Som jag nämnde i det förra inlägget så hade jag utbildat mig till musikproducent. Från tonåren fram tills jag förälskade mig i skrivandet var musiken mitt kall. Man skulle kunna säga att jag skrev även då, åtminstone i form av musik och låttexter.
Språkbruket var däremot något helt annat än det i texternas värld. Ofta hade man mellan 3 till 5 minuter på sig att berätta en story, kommunicera en idé eller väcka känslor. Helst skulle man åstadkomma alla tre. Dessutom fanns det ofta ett rimschema, melodi och stavelser att hålla sig till. Lika delar poesi och prosa när det gick.

Det är lätt att utröna vilka influenser böckerna jag läst har haft på mitt skrivande, men inte lika ofta har jag funderat på musiken och låttexterna. Jag tänkte här dela med mig av mina egna favoriter och försöka få fram essensen av vad jag vill fånga i mina texter idag.

Blue Öyster Cult är sannolikt mest känd för låten ”Don’t Fear The Reaper”. Däremot har de en lång lista med låtar som kanske inte uppmärksammats i lika hög grad men som förtjänar en extra titt om du är intresserad av fantasy, sci-fi och poesi.

”Workshop of the Telescopes”, 1972

By silverfish imperetrix, whose incorrupted eye
Sees through the charms of doctors and their wives
By salamander, drake, and the power that was undine
Rise to claim Saturn, ring and sky
By those who see with their eyes closed
you’ll know me by my black telescope
Before my great conversion when the ridge was closed
Before my visit to the workshop of telescopes

”Shadow Warrior”, 1985

I have no home. I live within my mind
I have no one. No one I’m bringing up to the sky with me
No weapon, I carry no sword, only my hands to protect me
No laws, I obey no laws; my spirit is righteous and free
Her face, the image of a thousand wonders
A bridge between today and yesterday
If I pull her close what will the spirit say?

Dancin’ in the Ruins”, 1985

Like marble statues always flowing lay
From castles built in silence, let us play
Even though our skulls rot in our flesh
We can build a laser, tear the mesh
It doesn’t matter if we turn to dust
Turn and turn and turn we must
I guess I’ll see you dancin’ in the ruins tonight

Mark Knopfler var frontman i Dire Straits och trots den begränsade pratsången så lät han gitarren och texterna tala högt. Ofta blev det lekfullt och roligt i låtar som ”Money For Nothing” eller ”The Bug”. Han hade även förmågan att ta lyssnaren igenom en berättelse som speglas i både text och musik, som t.ex ”Sultans of Swing”. Efter Dire Straits gick han vidare med en solokarriär som kanske inte nådde samma höjder men där han ändå höll fast vid berättelserna.

Brothers in Arms”, 1985

Now the sun’s gone to hell
And the moon riding high
Let me bid you farewell
Every man has to die

But it’s written in the starlight
And every line in your palm
We’re fools to make war
On our brothers in arms

Sailing to Philadelphia”, 2000

I am Jeremiah Dixon
I am a Geordie Boy
A glass of wine with you, sir
And the ladies I’ll enjoy
All Durham and Northumberland
Is measured up by my own hand
It was my fate from birth
To make my mark upon the earth

He calls me Charlie Mason
A stargazer am I
It seems that I was born
To chart the evening sky
They’d cut me out for baking bread
But I had other dreams instead
This baker’s boy from the west country
Would join the Royal Society

We are sailing to Philadelphia
A world away from the coaly Tyne
Sailing to Philadelphia
To draw the line
The Mason-Dixon line

What It Is”, 2000

The drinking dens are spilling out
There’s staggering in the square
There’s lads and lasses falling about
And a crackling in the air
Down around the dungeon doors
The shelters and the queues
Everybody’s looking for
Somebody’s arms to fall into

It’s what it is

Kanske en gnutta under rock n’ roll-radarn kommer D.A.D (Disneyland After Dark) från Danmark flygandes. Någon gång har nog de flesta hört ”Laugh and a Half” eller ”Sleeping My Day Away”. Däremot, som hos de andra artisterna, tycker jag att man finner deras guldkorn djupare i katalogen än så. Det som fastnar hos mig är den underbara leken med språk och ord som skiner igenom tillsammans underfundiga böjelser som jag inte riktigt hittar hos andra textförfattare.

”Lords of the Atlas”, 1989

To see God standing on a local hill
And to know there’s forests unthrod still
Don’t look back when you climb the stairs
I’m travelling on mental fares
Going through the eternal cloudland
To the ends of the world
And after 2000 steps of climbing
I know it was the whole trip worth

Company of adventurers
On the secret track
Caesars of the wilderness
Around the world and back
Cardcarrying members

Lords of the atlas

ZCMI”, 1989

Beyond the end of space to the future and back
In search of solid ground to plant our flag
We planned to build a base but the sky was too black
See I’m coming higher and higher
Over chimneypot and spire

Bad Craziness”, 1991

Straight out of frame and bend out of shape
Nothing’s real except the money that we made
Staring at the place where the two walls meet
Take a chair and have a seat.
Well, I should see it as a brand new start
But I’m all Adams apple and a fast beating heart
My nerves they twist and they jerk
See no drugs will do the work
And I’ll tell you for free
How I started stopped being me

Nu vet jag inte hur pass mycket dessa influenser skiner igenom i mina texter men någonstans under ytan ligger de där och bubblar.

Har du några rekommendationer på låttexter som är särskilt intressanta så lämna gärna en kommentar.